Intervjuv med Tommy Eriksson

I denna intervju möter vi Tommy Eriksson . Mannen som grundade Svenska Satanistkyrkan 1998. Idag är han inte längre ordförande men fortfarande aktiv inom Svenska Satanistkyrkan. Tommy skriver en hel del bland annat böcker och artiklar. Jag satte mig ner för ett samtal med denna omtalade man . Detta är den första intervjun i våran intervjuserie "Ett mörkt porträtt innefrån". Jag önskar er en god läsning. För att förtydliga så står alltså förkortningen "V" för "Valpuri" dvs jag och "T" för Tommy.

V:

Förespråkar svenska satanistyrkan, nationalismsocialism och fascism?

T:

Inom flera mörka och esoteriska traditioner intar begreppet den svarta solen en central position, liksom de ockulta idéströmningar som under 1900-talets första hälft berörde övermänniskoidealet och olika metoder för att påskynda dess realisering, även i kollektiva termer. Dessa tankegångar framstod som intellektuellt intressanta att undersöka vidare, inte ur ett politiskt eller rasideologiskt perspektiv, utan snarare som ett led i den egna utvecklingen – det som ibland benämns som en form av accelererad evolution.

Detta var också ett ämne jag i viss utsträckning diskuterade med Tommy Rydén, en profil med bakgrund inom den nationalsocialistiska rörelsen under det tidiga 2000-talet. Det bör dock understrykas att ingen av de involverade parterna hyste några illusioner kring eller sympatier för nationalsocialismen som politiskt system; snarare förhöll vi oss kritiska till dess ideologiska uttryck.

Parallellt ägnade vi oss åt studier av traditioner såsom Voudon, utan att för den skull identifiera oss kulturellt eller etniskt med dess ursprungskontext. Intresset var av esoterisk och metodologisk natur, inte identitetspolitiskt.

Även runmagi utgjorde en av flera infallsvinklar i vårt arbete. Detta kom emellertid att bidra till att vissa grupper – i synnerhet individer med bakgrund i mer samtida satanistiska miljöer – tolkade oss som ideologiskt närstående nazismen. Denna slutsats bottnade dels i en brist på intresse för, eller förståelse av, traditionell satanism och mörk magi, dels i en tendens att ensidigt tolka symbolik genom ett snävt samtida raster, ofta kopplat till könspolitik och aktivism.

Följden blev att vi blev sedda som fiender av Satanistiska Samfundet . De påstods bland annat att vi skulle ha uttalat ett hot mot dom. Det skulle vara helt orimligt att det var vi som stod för dessa hot, då vi i en sådan situation  inte hade förvarnat om det först om situationen hade krävt det. Detta var mitt svar till dem och efter det har diskussionen varit nedlagd från vår sida. 

V:

Vilka typer av satanism accepteras i svenska satanistyrkan och varför?

T:

Svenska Satanistkyrkan grundades ursprungligen av individer med bakgrund i skilda esoteriska och sataniska traditioner, däribland Dragon Rouge, Temple of Set, Church of Satan och The Satanic Order. Även om vi under de första åren utåt sett framträdde som företrädare för en mer renodlat laveyansk tolkning, tilläts såväl loger som enskilda medlemmar att bevara och verka utifrån sina respektive traditionella utgångspunkter. Det förelåg således ingen förväntan om att överge sin ursprungliga tillhörighet.

Det var först i ett senare skede som vi explicit artikulerade detta förhållningssätt offentligt och gjorde det till ett av organisationens kännetecken att vara eklektisk. I detta låg även en aktiv uppmuntran till medlemmarna att undersöka, studera och genom egna erfarenheter pröva sig fram till en personlig tolkning av satanismen, snarare än att okritiskt anamma en av oss förmedlad, dogmatisk sanning – något som riskerar att hämma det individuella mötet med den mörka dimensionen och därmed även den egna utvecklingen.

Samtidigt löper en tydlig idéhistorisk och filosofisk röd tråd genom de flesta sataniska traditioner. Denna innefattar en rad centrala principer: en radikal individualism, ett strävande mot självgudomliggörelse, ett erkännande av de så kallade synderna som fundamentala drivkrafter – vilka snarare bör bejakas än förnekas – samt en uttalad socialdarwinistisk hållning i förening med ett nietzscheanskt övermänniskoideal. När dessa grundläggande element är på plats framstår det som av underordnad betydelse hur den enskilde individen väljer att tolka begreppet Satan.

 

V:

Det är känt att du har suttit inne för misshandel av en kristen person som stämmer detta?

 T:

Det var helt enkelt andra tider på nittiotalet när det här inträffade. För många idag är det svårt att förstå, eftersom man som satanist inte längre har samma typ av fysiska fiender. Men då hände det att vi behövde stå upp för SSK.

Det här var en av de gångerna då det hade gått så långt att en tjej inom SSK utsattes för ett våldtäktsförsök av en församlingsmedlem från en kristen församling som hade ett intresse för oss.

Det som senare kom att beskrivas som “grov misshandel med tortyrliknande inslag och särskild hänsynslöshet” var vårt sätt att markera var våra gränser gick – och att vi skulle svara på hot.

Det kostade mig 26 månaders fängelse, men jag hade gjort exakt samma sak igen idag om det hade varit nödvändigt 

Han var förvisso kristen men anledningen till det hela var att han hade gjort ett våldtäktsförsök på en tjej som var medlem hos oss och då svarade vi upp helt enkelt då våldtäkt är något av det vidrigaste som finns.

Resultatet blev den domen som gjorde att jag satte inne i 2,5 år. 

V: Du skriver mycket om satanism. Vad har du släppt tidigare och vad kan vi förvänta oss i framtiden? 

T: 

Under det gångna året har jag producerat tolv skrifter som, även om de inte gör anspråk på fullständig fördjupning, likväl fungerar som kvalificerade introduktioner till en rad esoteriska och magiska traditioner. Dessa omfattar bland annat vampyrism, mörkmagiska strömningar inom österländsk mystik, häxkonst, den svarta mässan, kliffotisk lära, voudon samt satanismens idéhistoriska utveckling.

Parallellt med detta arbete är jag i färd med att, tillsammans med ett antal yezidier, författa en bok om yezidismen. Detta projekt behandlar såväl religionens teologi och samhälleliga struktur som dess esoteriska dimensioner och magiska traditioner, med ambitionen att erbjuda en mer heltäckande och nyanserad framställning.

Samtidigt pågår ett annat bokprojekt, där jag själv utgör huvudförfattare i samarbete med Satanistkyrkans ordförande Stalo samt Dragon Rouges grundare Thomas Karlsson. Detta verk syftar till att på ett mer genomgripande filosofiskt plan undersöka kaosgnosticismen. Det rör sig om en avsevärt tyngre och mer krävande framställning, som behandlar vad som kan beskrivas som satanismens mest mörka och esoteriskt svåråtkomliga uttryck – i någon mening det som den kristna traditionen historiskt har varnat för. Boken planeras som en exklusiv utgåva, publicerad såväl på engelska som svenska, och sker i samarbete med Rebecka Hanell från konstgruppen Estetisk Terror.

Vad gäller framtida projekt föreligger även planer på en samlad biografisk framställning över några av de mest betydelsefulla gestalterna inom den svenska satanismens historia. Därutöver befinner sig ytterligare ett verk på planeringsstadiet: en akademiskt förankrad och idéhistoriskt fördjupad studie av satanismens utveckling, vilket utan tvekan kommer att utgöra ett omfattande och krävande forskningsarbete. 

V:

En väldigt aktuell fråga för många är varför släppte du ordförandeskapet till just Stalo?

 T:

Jag innehade ordförandeskapet från organisationens begynnelse, med undantag för två kortare avbrott. Med tiden nådde jag emellertid en punkt där det framstod som nödvändigt att överlåta ansvaret till någon yngre och mer drivande än jag själv.

Ordföranderollen innebär ett kontinuerligt arbete, såväl externt som internt inom organisationen, och lämnar i praktiken begränsat utrymme för den egna personliga och intellektuella utvecklingen.

Mitt avträde från posten har därför medfört en avsevärt större frihet. Det har öppnat möjligheter för mig att i högre grad ägna mig åt självständig utveckling, liksom åt författande och aktivt arbete inom områden som tidigare varit svåra att prioritera.

Ett tydligt exempel är kaosgnosticismen, som jag nu har möjlighet att fördjupa mig i på ett mer konsekvent och uttalat sätt, utan att behöva upprätthålla den utåtriktade eklekticism som ordföranderollen krävde. 

V:

Som avslutande fråga vill jag veta ditt bästa och ditt sämsta minne från svenska satanistkyrkan under din tid som just ordförande.

T:

Absolut första minnet är faktiskt alla Logerna vi hade under våran storhetstid och att Mina mest betydelsefulla erfarenheter inom SSK är i hög grad förknippade med den logeverksamhet vi under en period bedrev i ett flertal städer. Särskilt framträdande var verksamheten i Göteborg, Uddevalla, Uppsala, Stockholm och Malmö, även om vi under kortare tidsintervall även hade representation på andra orter.

Möjligheten att resa mellan dessa miljöer och möta organiserade satanister – bröder och systrar – i deras egna städer utgjorde en unik och formativ erfarenhet. Detta skedde under en tid då vi, parallellt med ett djupt allvar i vårt arbete med mörk magi och satanism i stort, levde med en intensitet som närmast kan liknas vid en rockstjärnetillvaro. Ur denna dualitet uppstod minnen av bestående värde, liksom vänskapsband som består än idag.

Det starkaste minne jag bär med mig är emellertid förbundet med den sorgliga bortgången av vår vice ordförande, Helena Romander. Hon stod mig personligen mycket nära och utgjorde en central gestalt i utformningen av det gradsystem och den struktur som Svenska Satanistkyrkan sedermera kom att anta. 

V: Tack för att du tog tid för en intervju 

T: Tack själv. Ave Satanas. 

Intervjun är gjord och sammanställd av mig Valpuri ( Första häxa i Malefica-SSK och prästinna grad 2 i Svenska Satanistkyrkan) .